Mitt första möte med Bertil Vallien var nervöst. Året var 1990 och jag var 18 år med ett block med glasskisser i ena handen som jag ville visa honom. På den tiden var mitt mål att bli glaskonstnär. Bertil var min största idol. Jag gick in i hans ateljé på Åfors glasbruk men han var inte där. Temperaturen höjdes i min kropp när han till slut äntrade ateljén.
Jag tyckte då att han såg lite skrämmande ut. Handslaget var fast, rösten tydlig och välartikulerad, han bar en märklig huvudbonad och sedan var det den snälla men vaksamma blicken. För mig var Bertil en celebritet, en firad stjärna med all den överdrivna respekt som följer med.
Nervositeten var obefogad. Jag berättade om min farbror och farfar som arbetat på glasbruket. Det fanns vissa band mellan oss. Han tog sig tid med mina tonårsskisser, kommenterade dem och uppmuntrade mig att fortsätta. I den andra handen fanns en bok om honom som precis hade givits ut. Den ville jag ha signerad så klart. Han slog upp den och skrev med varsam hand bland annat att "Perfection is the enemy of art". Det slår mig nu: Var det en pik mot mina petskisser eller hans konstnärliga filosofi? I alla fall så svävade jag på moln.

Jag började samla på Bertil Valliens glas när jag var 17 år. Fastnade främst för hans 60-tals saker. Har försökt klura ut varför det blev just hans glas som jag föll för men jag har inget bra svar. Kanske är det en kombination av livskraftig utåtriktad fantasi och en introvert och skör mystik. Någon glaskonstnär blev jag inte. Jag började jobba på Åfors glasbruk som glasmålare 1994. Ulrica Hydman-Vallien var lite tveksam. Hon kände till min fascination för Bertils glas. Det dröjde några år innan jag var en del av Åfors. Nu tycker jag att Ulricas konst är fantastisk. Tänka sig att arbeta med två giganter. Fyra år senare ville dåvarande platschefen Lennart Pettersson ha en text om Bertils utställning på Historiska museet i personaltidningen. Jag skrev den och fortsatte skriva. Mest om Bertil faktiskt.

Nu är jag färdigutbildad journalist. Har lärt mig göra webbsidor, filma, redigera bilder, göra cd-romproduktioner och skriva - något bättre. Under utbildningen slog det mig att jag bara måste göra en heltäckande hemsida om Bertil Vallien. Min gamle idol. I augusti 2003 satte jag igång på allvar med projektet. Jag fick bilder av Bertil och jag började skriva, layouta och skanna.
Jag vill tacka Gunnar Lindqvist för hans biografi om Bertil. Utan hans konstanalys hade mina texter blivit fattigare. Bakom varje bild finns en fotograf och de ska också ha ett tack. bertilvallien.se har också begåvats med en engelsk översättning. För de arbetet vill jag tacka Angela Adegren. Sedan vill jag ge min fru Caroline en stor kram för kritisk textredigering. Till sist: Bertil Vallien, det har varit en stor ära och ett väldigt roligt att göra din hemsida.

Björn Önnerhag, januari 2004